Web Analytics Bookbirds

torsdag 18 januari 2018

Citat ur Dårfinkar och dönickar


"'Vi är en släkt av tokar och tråkmånsar, av dårfinkar och dönickar. Din mor tillhör tokarna, liksom jag. Min mor var också en tok. Och jag vet att det inte är lätt att leva med såna. Sen kryllar det av tråkmånsar och dönickar. Dom är kanske en smula lättare att umgås med. Men dom är förbaske mej inte särskilt spännande!'
[...] 'Vi är alla så fyllda av krafter som vi inte känner till', sa morfar. 'Som havet, som kryllar av fiskar och alger och strömmar och liv och allsköns märkvärdig smörja. Dönickarna bygger försiktigt smala och fula broar över dessa främmande vatten. Rädda som hundan att blöta ner sig och förstöra sina skor. Vi dårfinkar kravlar omkring därnere. Vi utsätter oss för strömmarna och låter oss föras med. Även om det har sina risker. Och även om vi ses med rädsla och avsky av dönickarna.'"

s. 38-39 Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark, Bonnier Carlsen Bokförlag (1984, nytryck 2017)

måndag 15 januari 2018

En man som heter Ove

Vi läste En man som heter Ove i bokcirkeln. Jag försökte ta mig an den med ett öppet sinne, men nä, tyvärr. Det var precis så förutsägbart och klyschigt som jag trodde.

Ove är en förtidspensionerad alternativt arbetslös (något oklart vilket) och väldigt ensam gubbe som ägnar sin tid åt att sakna sin fru (som gått bort) och klaga på sin omvärld i allmänhet och sina grannar i synnerhet. En ny familj flyttar in i grannhuset och naturligtvis uppstår en oväntad vänskap mellan den nya grannfrun och den motvillige Ove.

En man som heter Ove är populär för att det är en så kallad rolig bok. Jag lyssnade på författaren Fredrik Backmans sommarprat tidigare i år och han är ganska rolig, på ett lite buttert driva med sig själv-sätt. Personligen tycker jag att det funkar bättre på hans Instagramkonto än i romanform. När jag läste En man som heter Ove grät jag faktiskt vid fler tillfällen än jag skrattade. Inte över hur dålig boken var, utan helt enkelt för att han tryckte på enkla knappar ("åh vad jag saknar den enda person som någonsin förstått sig på mig").

Övriga bokcirkeldeltagare (som själva helst läser decimetertjock fantasy) tyckte dock inte att den var så tokig. Den är onekligen lättläst. Tillåter man sig själv kan man fnissa lite åt den dråpliga situationskomiken. Att slutet sedan är så överdrivet Disneysött att man mest vill kräkas får man stå ut med.

torsdag 11 januari 2018

Stjärtmes 2017

Ett av mina nyårslöften i år är att skriva mer på bloggen, något som inte känns så lyckat när det första inlägget dyker upp först tio dagar in på det nya året : - ) Jag har redan hunnit läsa tre böcker i år, men innan jag kan blicka framåt måste jag göra klart 2017.

Untitled

103 böcker böcker läste jag förra året!
Minus bilderböcker och plus en del manga. 103 är ändå många fler än vad jag hade trott, men så spenderade jag också många timmar i kollektivtrafik till och från jobbet.

Här är en lista i alfabetisk ordning på de böcker jag minns som bättre än de flesta:
Alla frågar sig varför av Eva Susso & Anna Höglund
Cell av Amalie Smith
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Det kändes lugnt när mina känslor dog av Bim Eriksson
Efter Ekot av Olivia Bergdahl
Girls will be girls av Emer O'Toole
Glömskan av Johanna Olsson
Green Girl av Kate Zambreno
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Jane, räven och jag av Fanny Britt & Isabelle Arsenault
Kobane av Joakim Medin
Lämna mig inte av Stig Sæterbakken
Operation B av Gabriella Håkansson
Räddningsavstånd av Samanta Schweblin
The Minnow av Diana Sweeney
The sun is also a star av Nicola Yoon
You had me at hello av Mhairi McFarlane

Filmer jag såg och tyckte mycket(!) om:
A girl walks home alone at night
Dancer 
Dödskallegänget
Old boy - Hämnden
Paterson
Stranger than fiction
The handmaiden
Your name

Untitled

Mitt musikår bestod till 98% av dodie, en vloggare som jag har följt i åtminstone tre år och som nu har börjat släppa musik! Förra året debuterade hon också som författare till boken Secrets for the mad som jag ännu inte har läst, men som jag verkligen vill. Jag köper väldigt sällan nya böcker, men dodies bok beställde jag faktiskt från Amazon tillsammans med John Greens nya, men istället för böcker fick jag en påse med femtio olika bläckpennor!?!
Bortsett från dodie kommer jag att minnas 2017 som det år då jag såg Håkan Hellström två gånger, två dagar i rad! Och var i Umeå för första gången.

Min sista punkt i denna sammanfattning av mitt kulturella år är teater och föreställningar på scen som jag har sett. Om ni får chansen tycker jag verkligen att ni ska se Landet inuti (som var så vacker och viktig i sin anspråkslöshet att jag började gråta) och Vi som bor här (som behandlade miljö- och klimatfrågor på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt) och Nour el Refai. Jag såg också Ett bloss i natten som var sista delen i en trilogi om Hudiksvalls historia och musikalen Billy Elliot, men då var jag så trött att jag somnade under andra akten och missade slutet... Ja, ja.

Det var allt för 2017! Helt ok kulturår ändå, fastän livet på andra håll var tungt och trist.

måndag 8 januari 2018

blåmesens 2017

Med 25 utlästa romaner varav 6 på engelska summerar jag det föregående året med följande lista.
Bäst: Margaret Atwood - The handmaid's tale
Bra: Thom Lundberg - För vad sorg och smärta, Ares Fioretos - Mary
Över förväntan: Max Brooks - World war Z, Maja Lunde - Binas historia
Under förväntan: Han Kang - Vegetarianen, Geir Gulliksen - Berättelse om ett äktenskap

Spontana känslor angående läsandet 2017 (utan inbördes rangordning):
* Nähä, det blev inte ett bokår det här året heller
* Tur att jag har mina bokcirklar (både den virtuella med bästa Stjärtmes och den verkliga), annars hade nog statistiken sett ännu dystrare ut
* Varför prioriterar jag inte det här, när jag tycker så hemskt mycket om böcker?
* Varför har jag inte ens bloggat om det jag faktiskt läst?!

Med det passar jag över till Stjärtmes och hoppas att hon har mer att bjuda på. Tjirr!


lördag 9 december 2017

Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen




När man jobbar med barn på bibliotek som jag gör, slinker det ner en och annan barnbok i väskan och vissa stannar kvar även när de är återlämnade. Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen är en sådan bok som det händer att jag ibland tänker på som en bra bok, trots att jag läste den i augusti.

Familjen Knyckertz består av ett gäng skurkar och deras hund Snuten. Alla i familjen tycker om att stjäla, även små saker som äpplen, men inte Ture. Han är familjens svarta får, för att han hellre följer regler och är en "snäll pojke". Det är snart Tures födelsedag och det enda han önskar i år är den stora polkagrisklubban i godisaffären Hollies Gottis-grotta, men den är svår att stjäla. Affären är nämligen larmad och förutom att komma på hur man ska komma in i affären på ett smidigt sätt, måste de övriga familjemedlemmarna även undvika att polismannen Paul Isman blir misstänkt.

Förhoppningsvis är Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen den första i en lång serie roliga böcker om tjuvfamiljen. Anders Sparring har skrivit en underfundig bok som ackompanjeras av Per Gustavssons illustrationer. För den som uppskattar lek med ord. För den som som vill ha något roligt att läsa högt för någon, säg ett barn eller en annan vuxen.