'You're the narrator, the protagonist, and the sidekick. You're the storyteller and the story told. You are somebody's something, but you're also your you.'*


Min kurs i polsk litteraturhistoria är slut och jag är speciellt tacksam för introduktionen av Polens historia och polska författare, främst: Stanislav Lem, Bruno Schulz, Hanna Krall, Slawomir Mrozek, Czeslaw Milosz, Andrzej Stasiuk, Adam Mickiewicz och Tadeusz Borowski. Kursen förstärkte också mitt intryck att Olga Tokarczuk är min favoritförfattare från Polen.

Tänk att vi överlevde vintern ändå. De oändliga snödrivorna är ett minne blott, känns som en dröm långt borta (bara några ljusskygga fläckar är kvar och påminner om en vinter i en nära framtid). Nu blommar häggen och vitsipporna om vartannat. Jag går barbent,  men jag har fått en pollenchock och kan knappt andas. Solrosorna jag köpte igår har redan börjat vissna, men det har blivit maj och vi har överlevt ännu en vinter. 

*Citat från Turtles all the way down av John Green. Helt OK. Inte riktigt som Looking for Alaska och Paper towns som, enligt min åsikt, är Greens bästa romaner som han har skrivit själv. 

Tio lektioner i matlagning





Kära fågelvänner.

Februari 2018 svischade förbi mig på en millisekund och jag befarar att mars kommer att göra likadant, trots att våren inte verkar ha lika bråttom. Inte för att jag har något emot att ha mycket att se fram emot som får tiden att gå snabbare, men det finns stunder i all den hektiska röran som jag saknar tid för introspektion. Inför det nya året var ett av mina mål att ta hand om mig själv mer än tidigare och det är definitivt något jag behöver bli bättre på.

Rosianna Halse Rojas, en person som jag har följt på internet i minst ett halvt decennium, har ett projekt som hon kallar för "Back burner" (som betyder ungefär: ett ställe där saker läggs åt sidan för viktigare saker), i vilken hon under en längre tid lagar mat utifrån endast en kokbok och reflekterar över sin psykiska hälsa och mående. Inspirerad av henne, tänker jag försöka ägna mig mer tid åt matlagning. Jag har upptäckt att det är något meditativt i att välja ut råvaror i mataffären och sedan följa ett recept i den mån det går. Jag är helt för att experimentera med mat för att få fram nya maträtter, men ganska ofta hamnar jag i samma mat- och smak-spektrum och behöver hjälp med att komma ut ur min komfortzon.

Min tanke är att under en månad, eller två om det inte finns tid, laga maträtter från en och samma kokbok. Den första kokboken i min väg mot en bättre *~inre~* hälsa är Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning och det är precis som det låter. Lundgren lotsar oss igenom tio nivåer som en guru för att vi ska bli bättre kockar och framförallt modiga. Denna kokbok är inte som alla andra som kommer ut i handeln dessa dagar. Den är inte utformad för att locka till matlagning med glansiga bilder. Det är snarare så att man läser den för att ta del av Lundgrens filosofi, som jag tycker är vettig, eftersom boken inte är illustrerad alls.


En av punkterna i bokens bruksanvisning, som inleder, är "Mat är mycket mer än mat. Mat hänger ihop med allt det trevliga och knepiga i att vara människa". En annan är "Var modig och förlåtande, det är bara lite mat". På många sätt är därför Lundgrens bok mer en handbok, än en bok fylld med recept, inte bara för den som inte vet hur man lagar mat i praktiken, men också för den som har tappat gnistan. "Att laga mat är något man blir bra på för att man vill bli det och för att man hittat det roliga och meningsfulla i att äta och laga god mat till sig själv och till andra", skriver Lundgren i den första lektionen som fått rubriken "Känslor".

I ett annat kapitel, kallad "Kost", skriver Lundgren om hur hon ser på dagens dieter samt ger oss en historielektion i kost. Hennes förhållning till mat är naturligtvis något som genomsyrar hela hennes matfilosofi och jag önskar att fler kunde läsa och ta till sig. Enligt Lundgren har vi aldrig varit så ätstörda som vi är idag, trots att vi exponeras för mat överallt. Vi överöses av råd och vetenskapliga studier, men glömmer bort att även dessa är finansierade och har kanske en baktanke med rekommendationerna. Ett av Lundgrens råd är därför att "sluta med kost och börja med mat". Mat ska vara roligt och njutningsfullt.

Varje lektion avslutas med övningsuppgifter och när man har gjort alla så är man typ klar! Färdigbakad, redo att ta över världen med nya smakkompisar! Nackdelen med själva boken är att den inte är inbunden, vilket gjorde det svårt, nästintill omöjligt, att ha boken uppslagen under matlagningen. Jag tyckte dock att de små inslagen av korrespondens mellan Lundgren och förläggaren gällande en kefirsvamp, var underhållande om än något onödiga. När jag läste boken första gången från pärm till pärm, var den nästan fylld av post it-lappar, där jag hade märkt information jag skulle skriva ner och spara till framtida bruk, samt recept som jag skulle laga. Jag gjorde slutligen två recept, bland annat röd moussaka, och tyckte att de var lätta att följa och dessutom goda.


Tio lektioner i matlagning avslutas sedan med en lista på smakkombinationer som passar med varandra, för att läsaren ska fortsätta med utforskandet på egen hand. Päron ska tydligen passa väldigt bra med blomkål, citron, grädde och ingefära. Men hur ska man få ihop allting? Det är något man själv får improvisera sig fram. Riktigt så modig känner jag inte att jag har blivit, men tar med mig en del av Lundgrens kärlek till hantverket. Att börja med Lundgrens Tio lektioner i matlagning känner jag var en bra start på matåret 2018. Jag har redan påbörjat nästa kokbok och ser fram emot allt den har att lära mig. Men det är ett annat inlägg.

Surr!

Läsåret 2018: Riktlinjer

Jag kände mig förhoppningsfull inför det nya året och gick därför in i 2018 med ny energi. I år vill jag vara mjuk, närvarande och produktiv. Jag vill blogga mer, men inte känna att någon press i det. Jag vill ha ordning i oredan och investera i mig själv och samtidigt försöka göra hållbara köp. You Only Live Once. Vara mindful and all that jazz.

Jag har många gånger försökt ha nyårslöften som att "läsa x antal böcker", men misslyckats för att jag längre in på året struntat i det och tänkt att "det löser väl sig ändå". Men jag tänkte göra ett nytt försök i år till mer strukturerad och målinriktad läsning, samtidigt som den känns självvald och flexibel.

Vid årets slut vill jag att jag ska ha läst minst: 
12 facklitteratur
12 skönlitteratur från 2018 
12 ungdomslitteratur
12 poesisamlingar
12 skrivna av icke-västerländska författare
6 skrivna på engelska
2 Shakespeare-dramer

Den magiska siffran 12 är där bara för att det finns 12 månader på ett år, så det blir i snitt en bok från varje punkt i listan. Överkomligt, med andra ord.

Och som synes har jag bestämt mig för att läsa två Shakespeare-dramer i år. En av dem kommer att vara Stormen. Jag har sett alldeles för många referenser och nyskrivna romaner till Stormen på sistone, nu senast i John Greens nya Turtles all the way down, att det inte går att undvika den längre.

Att jag sedan kommer att föredra en mangaserie framför, säg Dantes Den gudomliga komedin, ett tag får det väl vara så.

Citat ur Dårfinkar och dönickar


"'Vi är en släkt av tokar och tråkmånsar, av dårfinkar och dönickar. Din mor tillhör tokarna, liksom jag. Min mor var också en tok. Och jag vet att det inte är lätt att leva med såna. Sen kryllar det av tråkmånsar och dönickar. Dom är kanske en smula lättare att umgås med. Men dom är förbaske mej inte särskilt spännande!'
[...] 'Vi är alla så fyllda av krafter som vi inte känner till', sa morfar. 'Som havet, som kryllar av fiskar och alger och strömmar och liv och allsköns märkvärdig smörja. Dönickarna bygger försiktigt smala och fula broar över dessa främmande vatten. Rädda som hundan att blöta ner sig och förstöra sina skor. Vi dårfinkar kravlar omkring därnere. Vi utsätter oss för strömmarna och låter oss föras med. Även om det har sina risker. Och även om vi ses med rädsla och avsky av dönickarna.'"

s. 38-39 Dårfinkar och dönickar, Ulf Stark, Bonnier Carlsen Bokförlag (1984, nytryck 2017)

En man som heter Ove

Vi läste En man som heter Ove i bokcirkeln. Jag försökte ta mig an den med ett öppet sinne, men nä, tyvärr. Det var precis så förutsägbart och klyschigt som jag trodde.

Ove är en förtidspensionerad alternativt arbetslös (något oklart vilket) och väldigt ensam gubbe som ägnar sin tid åt att sakna sin fru (som gått bort) och klaga på sin omvärld i allmänhet och sina grannar i synnerhet. En ny familj flyttar in i grannhuset och naturligtvis uppstår en oväntad vänskap mellan den nya grannfrun och den motvillige Ove.

En man som heter Ove är populär för att det är en så kallad rolig bok. Jag lyssnade på författaren Fredrik Backmans sommarprat tidigare i år och han är ganska rolig, på ett lite buttert driva med sig själv-sätt. Personligen tycker jag att det funkar bättre på hans Instagramkonto än i romanform. När jag läste En man som heter Ove grät jag faktiskt vid fler tillfällen än jag skrattade. Inte över hur dålig boken var, utan helt enkelt för att han tryckte på enkla knappar ("åh vad jag saknar den enda person som någonsin förstått sig på mig").

Övriga bokcirkeldeltagare (som själva helst läser decimetertjock fantasy) tyckte dock inte att den var så tokig. Den är onekligen lättläst. Tillåter man sig själv kan man fnissa lite åt den dråpliga situationskomiken. Att slutet sedan är så överdrivet Disneysött att man mest vill kräkas får man stå ut med.

Stjärtmes 2017

Ett av mina nyårslöften i år är att skriva mer på bloggen, något som inte känns så lyckat när det första inlägget dyker upp först tio dagar in på det nya året : - ) Jag har redan hunnit läsa tre böcker i år, men innan jag kan blicka framåt måste jag göra klart 2017.

Untitled

103 böcker böcker läste jag förra året!
Minus bilderböcker och plus en del manga. 103 är ändå många fler än vad jag hade trott, men så spenderade jag också många timmar i kollektivtrafik till och från jobbet.

Här är en lista i alfabetisk ordning på de böcker jag minns som bättre än de flesta:
Alla frågar sig varför av Eva Susso & Anna Höglund
Cell av Amalie Smith
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Det kändes lugnt när mina känslor dog av Bim Eriksson
Efter Ekot av Olivia Bergdahl
Girls will be girls av Emer O'Toole
Glömskan av Johanna Olsson
Green Girl av Kate Zambreno
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Jane, räven och jag av Fanny Britt & Isabelle Arsenault
Kobane av Joakim Medin
Lämna mig inte av Stig Sæterbakken
Operation B av Gabriella Håkansson
Räddningsavstånd av Samanta Schweblin
The Minnow av Diana Sweeney
The sun is also a star av Nicola Yoon
You had me at hello av Mhairi McFarlane

Filmer jag såg och tyckte mycket(!) om:
A girl walks home alone at night
Dancer 
Dödskallegänget
Old boy - Hämnden
Paterson
Stranger than fiction
The handmaiden
Your name

Untitled

Mitt musikår bestod till 98% av dodie, en vloggare som jag har följt i åtminstone tre år och som nu har börjat släppa musik! Förra året debuterade hon också som författare till boken Secrets for the mad som jag ännu inte har läst, men som jag verkligen vill. Jag köper väldigt sällan nya böcker, men dodies bok beställde jag faktiskt från Amazon tillsammans med John Greens nya, men istället för böcker fick jag en påse med femtio olika bläckpennor!?!
Bortsett från dodie kommer jag att minnas 2017 som det år då jag såg Håkan Hellström två gånger, två dagar i rad! Och var i Umeå för första gången.

Min sista punkt i denna sammanfattning av mitt kulturella år är teater och föreställningar på scen som jag har sett. Om ni får chansen tycker jag verkligen att ni ska se Landet inuti (som var så vacker och viktig i sin anspråkslöshet att jag började gråta) och Vi som bor här (som behandlade miljö- och klimatfrågor på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt) och Nour el Refai. Jag såg också Ett bloss i natten som var sista delen i en trilogi om Hudiksvalls historia och musikalen Billy Elliot, men då var jag så trött att jag somnade under andra akten och missade slutet... Ja, ja.

Det var allt för 2017! Helt ok kulturår ändå, fastän livet på andra håll var tungt och trist.

blåmesens 2017

Med 25 utlästa romaner varav 6 på engelska summerar jag det föregående året med följande lista.
Bäst: Margaret Atwood - The handmaid's tale
Bra: Thom Lundberg - För vad sorg och smärta, Ares Fioretos - Mary
Över förväntan: Max Brooks - World war Z, Maja Lunde - Binas historia
Under förväntan: Han Kang - Vegetarianen, Geir Gulliksen - Berättelse om ett äktenskap

Spontana känslor angående läsandet 2017 (utan inbördes rangordning):
* Nähä, det blev inte ett bokår det här året heller
* Tur att jag har mina bokcirklar (både den virtuella med bästa Stjärtmes och den verkliga), annars hade nog statistiken sett ännu dystrare ut
* Varför prioriterar jag inte det här, när jag tycker så hemskt mycket om böcker?
* Varför har jag inte ens bloggat om det jag faktiskt läst?!

Med det passar jag över till Stjärtmes och hoppas att hon har mer att bjuda på. Tjirr!