Ni har säkert hört talas om David Nicholls bok En dag. Den har kommit ut som film, den har legat på diverse topplistor, och den har samlat damm på mitt nattduksbord.
Helt kort handlar En dag om Emma Morley och Dexter Mayhew (Em och Dex, Dex och Em), en man och en kvinna som träffas på universitetet och sedan håller kontakten resten av sina liv, utan att någonsin riktigt våga erkänna vad de känner för varandra; det hela liknar mest en romcom i bokformat. Det som möjligen är nytt är formatet. Vi får följa de båda protagonisterna under en enda dag, den 15 juli, varje år, och se hur deras liv ter sig.
Tyvärr blir det inte så originellt som jag kunde ha hoppats. Helhetsintrycket är att En dag är en vanlig och ganska medelmåttig bok. Ibland kommer jag på mig själv med att le fånigt åt den obligatoriska situationskomiken, men förutsägbarheten à la När Lucy Sullivan skulle gifta sig är lite irriterande. Likaså könsstereotyperna. Em och Dex passar så fruktansvärt bra in i de respektive fack man skulle kunna sortera in dem i (ung, politiskt intresserad, kulturell studenska som övergår i en medelålders jag borde bry mig mer-lärarinna och ung glidarman som åker räkmacka in i mediabranschen och blir en drogberoende och patetisk föredetting) att det nästan blir obehagligt.
För övrigt kommer jag på mig själv med att sitta och försöka översätta tillbaka boken till engelska - om det är för att jag undermedvetet är uttråkad, för att översättningen inte är så fantastisk eller för att jag har konstiga vanföreställningar om fördelarna med att läsa på originalspråk har jag ingen aning om.
Boken heter En dag. Det är ungefär den tid det tar att läsa ut den. Jag är inte av den åsikten att det bara är krävande litteratur som kan ge utdelning, men i det här fallet känns det som att just lättsinnigheten, ytligheten, gör att man går miste om djupare mening och insikt.
Notis:
Stjärtmes' recension hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar