Web Analytics Bookbirds: juni 2016

torsdag 30 juni 2016

Ur Mörker och ömhet

The tiny spider home

I detta ögonblick 
vid vår beröring
från rädslan vid våra kroppars nära beröring
skrider på fönsterblecket
en gråvit fågel
med tunna ben och redo att hugga
som alla fåglar
vackra i den tomma
stumma skräcken
i ögonen 
fågeln är en överraskning
och en fulländning
som detta ögonblick då vi rör vid varandra
utforskar ögonblicket
vi aldrig levt förut 
vid vår beröring
som famlar i ett oändligt ljus
tar fågeln gestalt stark
som dagsljuset i detta rum
dess smala böjda hals
dess till synes oseende ögon
dess själ liksom hopklämd inne i näbben
denna fågel förkunnar sin gestalt för oss
uppflugen på denna magiska punkt
då våra liv berör varandra
som våra kroppar

Joyce Carol Oates
Mörker och ömhet

→ Bildkälla
Mer poesi

onsdag 29 juni 2016

Fuck your fears

Såg nåt på någon blogg någonstans om någon som varit och sett Johannes Hansen hålla föredrag, och som var inspirerad. Såg att han skrivit en bok. Såg att det var kö på den på biblioteket. Tryckte på ren instinkt på "Reservera"-knappen.

När jag så fick boken i handen insåg jag raskt att jag inte skulle vara särskilt mottaglig för den. Utöver att den heter Fuck your fears - allvarligt? Du får skriva en bok och du kallar den Fuck your fears? - har den nämligen undertiteln Utmana dina rädslor och bli en vinnare. En vinnare? Det här låter kanske konstigt, men det är inte vad jag definierar mig själv som, inte vad jag strävar efter. Vem vill vara bäst när man kan vara glad istället?

Hansen berättar i boken om situationer då han låtit sin rädsla få överhanden. Han argumenterar för att
mod är något vi måste träna upp, genom att utsätta oss för saker vi är rädda för, bara för sakens skull. Han berättar hur han kört skrikig sportbil genom Stockholm och tagit hem inte en utan två tjejer till sitt hotellrum för att det kändes obehagligt och han ville utmana sig själv. Den handlar också om hans halvfattiga uppväxt utanför Borlänge och hur han upplever att den begränsat honom, gett honom en känsla av att inte kan väl han.

En göttig mix av självömkande självbiografi och självhjälpsbok helt enkelt.

Sedan ska det väl inte stickas under stol med att Hansen har en del poänger. Klart att det vore synd att inte göra sånt man vill göra för att man inte vågar, för att det känns obekvämt eller för att man är allt för impregnerad med jantelagen. Det är säkert nyttigt att kliva ur sin komfortzon då och då. Men att göra det bara för att? Gärna på ett sätt som stör andra människor (blockera någon vid ett rödljus! Fråga en främling på ett fik om du får äta av dennes mat för att du är hungrig!)? Jag ställer mig tveksam, och litar istället till min förmåga att våga, inte vad som helst, men det som känns viktigt.

måndag 27 juni 2016

sommaren hittills

doftar morgondagg och gödsel
smakar vattenmelon och gräddtårta

ljusa nätter, dagvilsna helger

cykelvägar längs åkrar, hästarna på morgonen

kliar av tusen myggbett
svala vindar
mjukt regn

ser framemot att åka tåg, komma hem
komma bort, se Pantheon









söndag 5 juni 2016

En annan


När jag tänker efter vet jag inte riktigt varför jag blev så uppspelt när jag läste att det skulle komma en uppföljare till Jag, En. Den lämnade visst större avtryck än jag först trott. Eftersom jag inte nämnt den mer än i förbifarten på bloggen tidigare är det kanske värt att summera handlingen: Jag, En handlar om En, som är en person som varje dag vaknar i en ny persons kropp. Det låter skumt, men hen är van och passerar igenom mängder av liv utan att göra märkbara avtryck. Tills hen träffar en tjej, Rhiannon, och blir kär.

En annan är precis samma berättelse som Jag, En, fast ur Rhiannons perspektiv. Det hela börjar med att hennes pojkvän Justin en dag plötsligt inte är sitt sedvanliga, surmulna jag utan faktiskt verkar se henne, verkar bry sig. Dagen därpå är allt som vanligt, men en ny tjej dyker upp i skolan och undrar om Rhiannon kan visa runt? Så småningom börjar En skicka mejl till Rhiannon, som förstås inte vet vad hon ska tro. Är det någon som spelar henne ett spratt? Håller hon på att bli galen? Och kan man älska någon som varje dag ser ut på ett nytt sätt? Någon som byter kön lite hur som helst? Hur gör man egentligen för att se personen och inte bara ytan?

Att skriva den här boken kan verkligen inte ha varit lätt - särskilt som det på efterordet låter som att den faktiskt inte från början var ett verktyg för att få Rhiannons reaktioner i Jag, En att bli trovärdiga, utan som att idén om uppföljaren kom först senare. Men David Levithan lyckas verkligen. Trots att jag vet nästan precis vad som ska hända kan jag bara inte sluta läsa. Ställer ni också ibland klockan på en onödigt tidig tid med en tanke om att då hinner jag det och det? Inte? Jag gör det ibland. När jag läste En annan slutade det med att jag råkade läsa bort den tiden istället...

Det hade varit spännande att höra hur boken känns för någon som inte tidigare läst Jag, En. Någon därute som kan testa och sedan avlägga rapport?

fredag 3 juni 2016

Vild

När Cheryl är 24 får hennes mamma plötsligt cancer. Sjukdomsförloppet är snabbt och plötsligt står Cheryl utan sin trygga punkt i världen. Sorgen blir henne övermäktig. Hon orkar inte slutföra sin collegeutbildning. Hennes äktenskap spricker. Hon börjar umgås med fel personer och börjar ta heroin.

Någonstans inser Cheryl ändå att hon måste göra något, att hon inte kan fortsätta på den väg hon slagit in på. Hon bestämmer sig för att detta något ska bestå i att vandra på the Pacific Crest, en vandringsled som löper utmed västra Nordamerika från Mexiko i söder till Kanada i norr, i hundra dagar. Ensam.

Beväpnad med det nya efternamn, Strayed, som hon tagit efter skilsmässan och en stor uppsättning sprillans nya friluftsprylar som hon aldrig använt beger sig Cheryl till Mojaveöknen och börjar sin resa.

Modigt? Absolut. Och möjligen klokare än att frossa i knark och sex, men jag får erkänna att jag förväntade mig mer äventyr av den här boken - Cheryl ägnar inte all tid åt att vandra, utan passar också på att lifta, supa, ta slut på sina pengar i samma ögonblick som hon får tag på dem samt ligga med folk hon träffar på vägen. Icke desto mindre kämpar hon på, och - spoiler alert! - lämnar till slut leden i ett marginellt bättre skick än hon anträdde den.

Jag besväras lite av misstanken att jag kanske tyckt bättre om boken om mitt psyke varit mer likt huvudpersonens. Är inte halva poängen med att läsa att man ska få nya perspektiv, sätta sig in i andras situation?

Vild finns även som film, från 2014 och med Reese Witherspoon i huvudrollen. Kanske ett bra alternativ om du tycker att intrigen verkar intressant; språket och strukturen i romanen är ändå inte så särpräglade att du riskerar att gå miste om något.

onsdag 1 juni 2016

Läsläget 1 juni 2016

Det här verkar bli en årlig tradition, för det var ungefär ett år sedan som jag gjorde den här listan och det har inte blivit någon mer gång förrän nu. 

LÄSER JUST NU


Alldeles röd av Kristina Olsson
Handlingen utspelar sig i en stad någonstans i Sverige under 1970-talet. Det är kollektiv, demonstrationer mot kriget i Vietnam, kärlek, klass och röd politik. I huvudrollerna får vi följa tjugoåriga Eva ur ett jag-perspektiv och nittonåriga Isabell ur ett tredje person-perspektiv. Jag tror också att tidsperspektivet är annorlunda när berättandet byter personperspektiv, som att Eva berättar om tiden i efterhand medan Isabell rör sig i presens. Språket är enkelt utan att vara för banalt och liven tillräckligt intressanta för att jag ska vilja läsa den i stora sjok och hoppas att den inte tar slut.

Jag läser också Superkrafter - på gott och ont av Karl Modig för att jag inte vet hur man bara läser en bok. Så långt som jag har läst hittills har ungdomarna Oscar och Klara blivit träffade av blixten, när de hånglade för första gången och har precis börjat klura ut om de har superkrafter eller inte. De beskrivs som rätt vanliga, men jag tycker att de är något egna och inte som sina andra jämnåriga. Oscar är till exempel en rätt så ensam kille, med ett starkt intresse för superhjältar. Språket är lätt och följsamt, nästan så att det inte märks att det är en debutroman. Jag tror att det blir en jämn kamp om vilken bok jag läser ut först.

LÄSTE JUST UT


Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson
Tvillingarna Meg och Frank tvingas spendera sommarlovet hos farbror Eliot och hans sambo Carl, för att deras föräldrar inte kan sluta bråka. Eliot och Carl bor i ett alldeles för stort hus, med en underlig historia. Det hade nämligen stått obeboeligt i en herrans massa år innan Eliot och Carl flyttade in. Och när syskonen kommer dit börjar underliga saker hända.

Det råder bokstavligen Kristina Ohlsson-feber hos mig just nu. Jag har läst tre av hennes böcker på två månader och det är sällan jag läser fler böcker av samma författare på så kort tid. Det är något med hennes smårysligt småmysiga böcker för barn som ger mig en kick. Jag vill bara läsa mer och mer, en känsla som också sprider sig till andra böcker, vilket är superbra! Peppar peppar, på att det håller i sig åtminstone fram till semestern. 

Skrivbordskrigarna - hur extrema krafter utnyttjar Internet av Lisa Bjurwald
Titeln beskriver precis det Bjurwald redovisar i denna intressanta bok och det blir tydligt att internets demokratiska välvilja också utnyttjas av extremister för att sluta upp och förena sina krafter. Bjurwald skriver också bland annat om hur skev säkerhetspolisens bevakning på misstänkta grupper är. Som bilaga medföljer också svar från andra länders it-säkerhetsansvariga på hur de agerar mot extremistgruppers framfart och tillkortakommanden på nätet. Texten är lätthanterlig, men tappar mitt intresse mot slutet.

SKA LÄSA SEN

Min att läsa-lista är flera hundratals titlar lång. Varje dag passerar jag minst lika många böcker under min arbetstid. Jag vet inte vad jag kommer att läsa sen! Om jag får bestämma, vilket jag får men inte alltid kan rå för, så vill jag läsa litteratur som är äldre än 2000-talet och försöka komma ifrån min aktualitetsstress som jag känner av allt för ofta. Bland det bästa med att jobba på bibliotek, är att det inte finns något krav på att vara först med det senaste, även om det skulle vara ganska behjälpligt i arbetet. Den uppsjö äldre litteratur som ingen har upptäckt än, behöver en lots för att komma till ljuset igen. Den vill jag vara.


→ För att komma till mitt förra läsläge-inlägg, klicka Här.
→ Lista från A deo a libertate